Stenig bildkavalkad i september

Blogguppdateringens stund är kommen. Det här inlägget kommer mest innehålla massa (nästan likadana?) bilder på stengrunden under uppbyggnad. Det tog mycket tid, var otroligt varmt några av dagarna och framförallt var det tungt arbete men årets (och livets) hjältar är E och pappa som kämpat på, kvällar och lediga dagar, tillsammans med pappas gamla gårdstraktor och ett järnspett och fått till i mina ögon något av det finaste jag sett :)

Här är första hörnstenen på väg till sin plats. 

Några stenar kunde lyftas med timmervagnen men de flesta var så tunga så de fick fraktas med kedjor eller gafflarna på traktorn. I mellanrummet som syns på bilden ska en lucka byggas så man kan komma in i krypgrunden.

En bra bit på väg! Man blir ödmjuk inför de stenarbetare som bearbetat stenarna för mer än 100 år sedan så de blivit så raka och fina (åtminstone på en sida...)

Rakt och fint! De har använt ett avvägningsinstrument för att se till att stenarna ligger helt i våg.

Färdigt! Som ni ser har de lämnat små mellanrum mellan stenarna på varje sida. Där ska vi mura in ventiler. Först var vi inne på att försöka såga i stenen och göra riktiga luckor men vi kände att vi får kompromissa och att en liten remsa med betong förhoppningsvis inte kommer störa så mycket.

Tog en bild uppifrån för att få med lite utsikt också.. Jag tror ni kan förstå att man längtar efter att få vakna och få dricka morgonkaffet till den här utsikten i framtiden! Det går inte att fånga på bild hur fint det är däruppe och varje gång jag kommer dit känner jag ett sådant lugn och känner mig redan som hemma. :)

Nu hoppas vi på en lång, torr höst innan snön kommer så kommer vi förhoppningsvis kunna nå vårt mål att ha tak på huset innan vintern.

"Vad långt ni har kommit!"

Meningen i rubriken och liknande får jag höra mest varje dag nu från folk som noterat att huset numera är ett minne blott på platsen det stod. Det är så roligt att folk är intresserade och liksom hejar på oss i arbetet, själv tänker man så mycket framåt att man glömmer bort att se bakåt och på hur mycket som faktiskt har hänt både hittills i år och särskilt den senaste månaden! 

Ja, det är väl dags för den månatliga bildkavalkaden och tro det eller ej, det är inte bara rivningsbilder den här gången (!!!)

Jag passade på att ta en lite konstnärligare bild på när sista stocken revs av mina tappra timmermän! Passande nog betyder tydligen blåklocka "följ ditt hjärtas röst" på blomspråket.

Eftersom vårt hus byggs upp på vad som varit kalhygge i några år finns det massvis med smultron kring gården, stora smultron! Jag har nog aldrig fått ihop så jag kunnat äta en skål med smultron förut. Det finns även massor med blåbär, lingon och vildhallon som verkar trivas bra och bli stora de med. Två svartvinbärsbuskar som väl fåglar råkat plantera har jag också hittat, mycket välkommet!

Härom veckan åkte jag och en kompis med våra jämnåriga små till Graninge bruk för att gå på den stora, välsorterade loppisen och antikhandeln där. Det var så otroligt vackra byggnader och det fanns  så mycket fint att det till slut inte blev någonting köpt för någon av oss, haha! Vi fikade på en filt och hade en liten sightseeing runt i Graninge så resan var absolut inte förgäves trots bristen på loppisköp.

På gården börjar det dra ihop sig till husbygge, grundstenarna har kommit på plats, det gäller bara att pussla ihop dem..

Här lastas stenar av! Tur att det finns starka och händiga maskiner att jobba med nu för tiden.

Eftersom gården där huset stod var så krånglig har det varit svårt att komma på hur vi skulle få hem de långa stockarna. Det var för svårt för timmerbilar att ta sig dit och att lasta på där men som tur var fick vi tag på en jättelång traktorvagn så vi äntligen kunde få hem de längsta stockarna!

Mina föräldrars gård är nu full med högar som består av deras dotters hus! Här ligger kortare stockar som togs hem tidigare. På bilden syns också markisolering och några avloppsrör som ska grävas ner och vänta på bättre tider.

Inom några dagar får jag nog mer att visa!

Mera timmer och balkonghäng

E, min pappa och min farbror jobbar på! Röd-bruna färgen avslöjar hur högt huset varit innan de byggde på en våning till på 1890-talet.

Sakta men säkert plockas huset nu ned. Det är faktiskt med en del blandade känslor från mitt håll. Det här har vi ju arbetat mot ett år nu så självklart är det en stor känsla av "äntligen!!" men dels känns det tråkigt att jag inte kan hjälpa till så mycket just nu i det här (förhoppningsvis) allra tyngsta skedet av hela projektet då jag är hemma med lilla sonen och dessutom inte är extremt stark (Även om bärandet av en viss liten 10-kilosklump nog tvingat fram några biceps och triceps här och där!) och dessutom känns det lite sorgligt att vi snart inte kommer springa runt där och greja längre, jag hade ju som vant mig vid det nu.
Det börjar kännas "på riktigt" nu för mig, det kommer verkligen bli ett hus för oss därhemma! Jag har ägnat ungefär två år till att planera, drömma och fantisera om huset så i mitt huvud finns en relativt klar bild av huset, som att det redan står däruppe på berget och egentligen bor vi där. Men allt som oftast kommer ju verkligheten ifatt och man inser att det är låångt kvar innan vi är där. Och efter ett års rivande och slit, när man då vill se resultatet av arbetet, ja då finns där ingenting att se! En konstig period just nu, lite mittemellan känns det. Får hoppas den blir kort och uppbyggnationen kan börja så fort som möjligt, kommer kännas hur stort som helst att se huset resa sig igen!

Jag och lillen har fixat lite mysigt ute på balkongen i lägenheten åtminstone, nån nytta ska väl vi också göra? 

Jag har även målat kaklet i köket i lägenheten! Ett lagomt litet projekt när det kliar i fingrarna av inrednings-/renoveringslusta. Vi har ju sagt att vi inte ska lägga pengar på att fixa något här i lägenheten men det dassiga, brunblommiga kökskaklet var helt enkelt för fult för att få vara kvar..

 En till bild från lägenheten. Det är ganska fint här ändå, vissa stunder. Bruna golvmattan är inte min favorit men det finns andra fina gamla detaljer i lägenheten som väger upp de fula. Kanske visar mer en dag. (Notera tvätten som hänger på tork i vardagsrummet.. längtan är stark till tvättstugan som vi förhoppningsvis ska klämma in någonstans i huset, eller ännu bättre, att få hänga tvätten ute på gräsmattan!)

Långsamma framsteg

Idag känns det äntligen som att det kanske kan börja dra igång ett lite snabbare tempo i husbyggandet. Hade ett bra möte med byggnadsnämnden och vår kontrollansvarige och det verkar som att det kan bli en lösning på ett problem som hindrat nedrivandet av timmerstommen i snart en månad.

Lägger väl in några tråkiga rivningsbilder ännu en gång då! Hoppas på att snart få börja visa lite framsteg här på bloggen och inte bara "förstörelse".. Men snart är vi nog på väg åt rätt håll. Det känns lite som att den här väldigt långa perioden, över ett år, av rivande varit som ett test för att se om vi verkligen orkar hålla ut med drömmen. Det kommer säkert kännas tungt ibland under uppbyggnaden också men det måste ju bara vara roligare att bygga upp något jämfört med att riva något!  

För några veckor sedan rök taket också!

Det var så häftigt att klättra upp på vinden och komma UT. Jag hade inte varit med och rivit men kände att jag ville dit och se vad som hade hänt och fotade lite.

Där har vi det...elskåpet och kabeln som sitter vid vindsfönstret är orsaken till att vi inte kunnat riva än, vi väntar på att det ska bli flyttat. 

Hoppas på att kunna visa några bilder på grunden i nästa inlägg! :)

Uppdatering!

Det börjar äntligen lossna lite med rivandet och byggandet! De få gånger vi haft tid och lust att åka till huset tidigare under våren har vi mest hållit på och flyttat ut tegelstenar från huset, packat dem på lastpallar och fraktat iväg. Ett tråkigt och drygt arbete. En våning är tömd men nedervåningen är full med stenar den med, men nu får de ligga där och vänta ett tag medan vi gör lite roligare grejer.

Häromdagen revs utbyggnaden/farstukvisten (eller Näsan som den också kallats) äntligen! Den har satt stopp för mycket känns det som, bland annat har den varit i vägen för att kunna köra med någon traktor nära husets framsida, det är nämligen en mur (svårt att förklara) runt huset på framsidan och den tillsammans med "näsan" och att huset ligger i en backe bidrar till att försvåra i vårt rivande. 

Här drar pappa upp en del av utbyggnaden med traktorn. 

Och såhär ser huset ut nu! "Bara" taket kvar (okej, lite städning ska nog också till) innan vi ÄNTLIGEN kan timra ned och ta hem huset! 

Korta dagar

Den här tiden på året blir ju timmarna med dagsljus så väldigt få så väldigt snabbt, men en del har vi i alla fall fått gjort och börjat på med den senaste veckan. Timret är nu märkt och det är bara att hoppas på att lapparna sitter kvar och att det känns lika begripligt när allt ska sättas ihop igen. Vi har använt "lappar" som vi klippt från golvvärmeplåtar och skrivit med spritpenna. Vår tanke är ju att det inte ska dröja flera år innan stommen sätts upp igen men det känns ju ändå lite läskigt att tänka på hur bra märkningen och framförallt timret kommer klara sig under vintern och så länge det nu kommer bli liggande!

En mycket suddig mobilbild från märkningen. Om någon som genomfört liknande projekt reagerar på metoden vi använt när vi märkt, skriv gärna en kommentar om hur vi borde göra istället. Det finns fortfarande tid att göra om ifall det skulle behövas. Vi har en stanssats som vi kan använda om ni till exempel tror att spritpennan kommer blekna..

Vi har också rensat upp en hel del runt huset så att man kan komma åt att riva. Det blir mycket skräp trots att det känns som om vi har tagit reda på och sparat så mycket. 

Uppdatering några månader senare..

Nu har det ju hux flux gått några månader sedan senaste inlägget igen, men vi kör på med bloggandet igen och hoppas på bättring, haha! Fick en fin kommentar av min syster att det var dags att skärpa mig med uppdateringar och ja det är faktiskt mycket som händer med rivningen nu, sommaren var ju så otroligt varm så under flera veckor GICK det verkligen inte att göra något kroppsarbete. Att jag dessutom ser ut som på bilden nedan (detta var för några veckor sedan) bidrar också till att rivningen går lite långsammare och det blir mycket tankar på allt spännande som snart ska hända. 

En liten bild på förvaringsplatsen där det mesta ska få ligga och vänta på att målas om och sättas tillbaka när huset kommit upp på sin nya plats.

Senaste veckans projekt, som nog kommer uppta denna vecka också, har varit att riva muren. Vi skickade först upp min pappa som är duktig att stå på tak (han hade såklart säkerhetslina, huset är så otroligt högt även om det kanske inte ser ut så på bilderna) för att börja riva själva skorstenen.

Sedan fortsatte jag med knackandet nedåt. Helt lagom syssla när man är i åttonde månaden. Som ni ser har muraren smetat på något slags skydd även på insidan av muren så de flesta stenar har klarat sig riktigt bra och vi kommer spara många av dem och använda igen.

Igår hade vi kommit ungefär såhär långt med rivandet när det blev för mörkt för att fortsätta. Blir ju snart väldigt få timmar av dagsljus och elen till huset är kapad för länge sen. Från stallet på gården kanske man borde dra någon lång skarvsladd för att kunna ha någon strålkastare..

Mina föräldrar hjälpte till att lasta stenarna på pallar, det blir nog minst tio pallar innan vi fått bort allt!

Sågspån och grus

Det som husrivningen kretsat mest kring den senaste månaden har varit sågspån. Mellan varje våning (två och en vind) och även i de väggar som inte är timmerväggar, ligger 20-30 cm sågspån som vi inte riktigt visste hur vi skulle handskas med. Googlade såklart lite på hur folk hade gjort och E (min man) var ganska inne på att suga bort allt med någon spånsug. Men till slut fick vi inse att det bästa och billigaste ändå var att skyffla det i säckar. Eftersom det skulle bli rätt mycket arbete att göra detta tänkte vi att det är väl lika bra att inte slänga spånet, som faktiskt är extremt rent och råttskitsfritt, utan använda det till isolering mellan våningarna när vi bygger upp det igen.

Vindsgolvet tömde vi genom att göra ett hål och skyffla ned allt till nästa våning, sedan stoppade vi högen i säckar. Det hade säkert kunnat göras på ett smidigare sätt men det funkade bra och ca 70-80 säckar är nu fyllda och ska flyttas bort för förvaring i ladugården bredvid.

Jag nämnde ju i förra inlägget att en del hänt på nya tomten också och det är denna, i mina ögon, gudomliga väg som har grovbutits över hygget upp dit där vårt hus ska stå! Vi fick veta av han som gräver åt oss att det är bäst om vi väntar över vintern innan vi gjuter för grunden och timrar upp huset eftersom kylan och snön kommer stabilisera där huset ska stå. Vi hade ju i vår iver tänkt timra upp det i år men det känns viktigare att inte huset åker nedför backen åtminstone de närmsta 100 åren. Därför tar vi det nu lite lugnare med rivandet också. Men ned ska huset och timret ska helst ligga uppe på tomten under ett skyddande tak innan snön kommer, redo att sättas upp så fort som möjligt nästa år.  

Försöker igen!

Hej! Det har ju gått ett tag nu igen sedan förra inlägget här men man kan väl säga att livet kom emellan lite :) Nu känner jag dock verkligen att det ska bli ändring på det och bloggen kommer uppdateras ofta från och med nu! Trots att det varit dött här har en del hänt både med rivningen och på nya tomten. 

Idag får det bli uppdatering av bloggen via mobilen, det bara krånglar med bilderna på datorn, hoppas det här fungerar bra. 

För några månader sedan hyrde vi en skylift och tog av ytterpanelen och fönsterfodren 

Vi plockade ned snickarglädjen på framsidan också. Under den var det svartmålat vilket gav en häftig effekt!

När vi lämnade huset den dagen såg det ut såhär! Budskapet på insidan av dörren har några ungdomar sprayat dit för något antal år sedan.. Hehe, tycker det bidrar lite till att huset numer ser ut lite som en evil twin-version av sitt forna, gulliga villavillerkullautseende. 

Nya tag!

Nu är det mer än en månad sedan jag gjorde ett inlägg här men nu blir det nya tag med bloggen och husflytten, nu är det vår! Vi har varit i huset en del och "smårivit" förut men nu i helgen blev det ett riktigt stortag så det känns att någonting verkligen händer och vi är på gång med det här. Många möbler och spånplattor blev borttagna och utslängda och nedervåningen är nästan helt tömd nu.

Den fina ljusgröna pärlsponten i köket försöker vi plocka ned så att den ska kunna användas igen..det är inte lätt ska jag säga och många har gått sönder, de som byggt och renoverat i vårt hus förut verkar ha älskat att spika! Men man får väl vara glad för det man lyckas få loss i någorlunda helt skick. :)

Där bakom panelen där diskbänken stått hittade vi vårt första skadade timmer :( det hade runnit ned vatten där bakom under några års tid men det är nog bara en stock som är riktigt genomrutten.

Besvikelsen över den ruttna stocken vägdes dock upp igår när vi hittade ett fint locktak under plattorna inne i ett rum. De flesta rummen har smala plankor till tak som det suttit papp över, två rum har haft locktaket framme hela tiden och nu hittade vi detta som det är lite bredare plank i och ser ut som att det kanske är återanvänt förut eftersom bara fyra är målade och resten trärena.. det är så kul när man hittar sånthär och får fantisera om varför de gjort si och så när de byggde! :)

Gårdagens sysslor

Här är huset, "Villa Villekulla" som vi tycker det liknar, i vinterskrud. Nu har E (min man) och husets förre ägare byggt en ramp upp där det förut endast stod en järnstege upp till övervåningen. På insidan finns nämligen ingen trappa mellan nedre och övre våningen.

Som jag har förstått det har det alltså varit ett kontor/företag på övervåningen och boningshus på nedervåningen, med varsin ingång. Sedan dess har det bott några på nedervåningen och renoverat, så där har det sett relativt modernt ut.

Alldeles bredvid står ett annat fint gammalt hus som några andra har köpt och river.

På samma gård finns också en fin ladugård som jag hemskt gärna skulle ha haft på den framtida gården för att kunna ha lite djur.

Det är ingen värme eller el i huset nu så det är isrosor på innerfönstren. Därför är vi bara där och jobbar när det är ljust, vilket ju inte är många timmar den här tiden på året, och arbetet går alltså lite långsamt såhär i början.

E river lister och jag slår ut de gamla smidda spikarna, så har det sett ut för det mesta hittills. Blev lite besviken då det såg ut att vara en annan typ av lister i ett rum, men det visade sig bara vara någonting de hade klistrat över listerna. Under var de lika detaljrika och fina som resten.

På en vägg har det kommit fram fina annonser från gamla tidningar. Huset byggdes i slutet på 1800-talet.

Ett riktigt första inlägg!

Hej!
Jag tänkte försöka skriva ett riktigt första inlägg här på bloggen, presentera mig och förklara lite vad jag kommer skriva om här. Ida heter jag, bor i Jämtland, är 24 år och nyutexaminerad kulturgeograf. Den här bloggen kommer först och främst handla om det som upptar min hjärna största delen av tiden numera - husbyggande, renovering och inredning. Förutom det kommer jag väl troligtvis även prata lite om andra roliga och intressanta saker. Härefter följer en liten summering av vad som lett mig fram till att starta den här bloggen.

Efter att jag och min man flyttade från stan till min hemby för snart ett år sedan och efter att ha bott hos mina föräldrar en tid började vi fundera på var vi vill bo "på riktigt". Efter en del tittande på internet på olika hus i närheten mest på skoj tog jag med maken på en liten promenad i byn. Jag hade nämligen fått ett infall när jag såg vilken otrolig utsikt det var från en plats lite ovanför mina föräldrars gård. Det lilla fröt till idé som såddes där växte ganska snabbt till mer seriösa tankar och snart hade vi även hittat ett fint, gammalt hus knappt två mil bort, som ingen bott i på länge som ägaren också ville att vi skulle riva och ta bort.

Här är några av de första bilderna vi tog av huset i somras.

Här är en bild på huset som vi nu har köpt och börjat lite med att riva och ta tillvara på allt vi kan inuti.

På sidorna som inte syns från vägen är panelen inte målad och väldigt skadad av väder och vind.

De gamla, vackra tapeterna på övervåningen, som tidigare varit kontor för ett skogsbolag, hade någon dragit bort det mesta av.. det var nästan tur eftersom annars skulle vi blivit tvungna att göra det vilket skulle kännas väldigt hemskt. Jag har nu åtminstone tagit reda på bitar av tapeterna och ska försöka göra en fin tavla av dem som får sitta i huset sedan.


Det är alltså främst detta husflyttsprojekt som denna blogg kommer handla om. Just nu känns det ganska otroligt att vi ska ta ner det stora huset, köra hem det och bygga upp det stock för stock. Men efter att ha sett bloggar som exempelvis Lundagård och andra som verkligen genomfört liknande projekt blir jag väldigt hoppfull om att vi också ska kunna klara av att skapa vårt drömhem tillsammans!

Lämna gärna en liten kommentar om ni kikar in, vore väldigt roligt! :)