"Vad långt ni har kommit!"

Meningen i rubriken och liknande får jag höra mest varje dag nu från folk som noterat att huset numera är ett minne blott på platsen det stod. Det är så roligt att folk är intresserade och liksom hejar på oss i arbetet, själv tänker man så mycket framåt att man glömmer bort att se bakåt och på hur mycket som faktiskt har hänt både hittills i år och särskilt den senaste månaden! 

Ja, det är väl dags för den månatliga bildkavalkaden och tro det eller ej, det är inte bara rivningsbilder den här gången (!!!)

Jag passade på att ta en lite konstnärligare bild på när sista stocken revs av mina tappra timmermän! Passande nog betyder tydligen blåklocka "följ ditt hjärtas röst" på blomspråket.

Eftersom vårt hus byggs upp på vad som varit kalhygge i några år finns det massvis med smultron kring gården, stora smultron! Jag har nog aldrig fått ihop så jag kunnat äta en skål med smultron förut. Det finns även massor med blåbär, lingon och vildhallon som verkar trivas bra och bli stora de med. Två svartvinbärsbuskar som väl fåglar råkat plantera har jag också hittat, mycket välkommet!

Härom veckan åkte jag och en kompis med våra jämnåriga små till Graninge bruk för att gå på den stora, välsorterade loppisen och antikhandeln där. Det var så otroligt vackra byggnader och det fanns  så mycket fint att det till slut inte blev någonting köpt för någon av oss, haha! Vi fikade på en filt och hade en liten sightseeing runt i Graninge så resan var absolut inte förgäves trots bristen på loppisköp.

På gården börjar det dra ihop sig till husbygge, grundstenarna har kommit på plats, det gäller bara att pussla ihop dem..

Här lastas stenar av! Tur att det finns starka och händiga maskiner att jobba med nu för tiden.

Eftersom gården där huset stod var så krånglig har det varit svårt att komma på hur vi skulle få hem de långa stockarna. Det var för svårt för timmerbilar att ta sig dit och att lasta på där men som tur var fick vi tag på en jättelång traktorvagn så vi äntligen kunde få hem de längsta stockarna!

Mina föräldrars gård är nu full med högar som består av deras dotters hus! Här ligger kortare stockar som togs hem tidigare. På bilden syns också markisolering och några avloppsrör som ska grävas ner och vänta på bättre tider.

Inom några dagar får jag nog mer att visa!

Mera timmer och balkonghäng

E, min pappa och min farbror jobbar på! Röd-bruna färgen avslöjar hur högt huset varit innan de byggde på en våning till på 1890-talet.

Sakta men säkert plockas huset nu ned. Det är faktiskt med en del blandade känslor från mitt håll. Det här har vi ju arbetat mot ett år nu så självklart är det en stor känsla av "äntligen!!" men dels känns det tråkigt att jag inte kan hjälpa till så mycket just nu i det här (förhoppningsvis) allra tyngsta skedet av hela projektet då jag är hemma med lilla sonen och dessutom inte är extremt stark (Även om bärandet av en viss liten 10-kilosklump nog tvingat fram några biceps och triceps här och där!) och dessutom känns det lite sorgligt att vi snart inte kommer springa runt där och greja längre, jag hade ju som vant mig vid det nu.
Det börjar kännas "på riktigt" nu för mig, det kommer verkligen bli ett hus för oss därhemma! Jag har ägnat ungefär två år till att planera, drömma och fantisera om huset så i mitt huvud finns en relativt klar bild av huset, som att det redan står däruppe på berget och egentligen bor vi där. Men allt som oftast kommer ju verkligheten ifatt och man inser att det är låångt kvar innan vi är där. Och efter ett års rivande och slit, när man då vill se resultatet av arbetet, ja då finns där ingenting att se! En konstig period just nu, lite mittemellan känns det. Får hoppas den blir kort och uppbyggnationen kan börja så fort som möjligt, kommer kännas hur stort som helst att se huset resa sig igen!

Jag och lillen har fixat lite mysigt ute på balkongen i lägenheten åtminstone, nån nytta ska väl vi också göra? 

Jag har även målat kaklet i köket i lägenheten! Ett lagomt litet projekt när det kliar i fingrarna av inrednings-/renoveringslusta. Vi har ju sagt att vi inte ska lägga pengar på att fixa något här i lägenheten men det dassiga, brunblommiga kökskaklet var helt enkelt för fult för att få vara kvar..

 En till bild från lägenheten. Det är ganska fint här ändå, vissa stunder. Bruna golvmattan är inte min favorit men det finns andra fina gamla detaljer i lägenheten som väger upp de fula. Kanske visar mer en dag. (Notera tvätten som hänger på tork i vardagsrummet.. längtan är stark till tvättstugan som vi förhoppningsvis ska klämma in någonstans i huset, eller ännu bättre, att få hänga tvätten ute på gräsmattan!)

Långsamma framsteg

Idag känns det äntligen som att det kanske kan börja dra igång ett lite snabbare tempo i husbyggandet. Hade ett bra möte med byggnadsnämnden och vår kontrollansvarige och det verkar som att det kan bli en lösning på ett problem som hindrat nedrivandet av timmerstommen i snart en månad.

Lägger väl in några tråkiga rivningsbilder ännu en gång då! Hoppas på att snart få börja visa lite framsteg här på bloggen och inte bara "förstörelse".. Men snart är vi nog på väg åt rätt håll. Det känns lite som att den här väldigt långa perioden, över ett år, av rivande varit som ett test för att se om vi verkligen orkar hålla ut med drömmen. Det kommer säkert kännas tungt ibland under uppbyggnaden också men det måste ju bara vara roligare att bygga upp något jämfört med att riva något!  

För några veckor sedan rök taket också!

Det var så häftigt att klättra upp på vinden och komma UT. Jag hade inte varit med och rivit men kände att jag ville dit och se vad som hade hänt och fotade lite.

Där har vi det...elskåpet och kabeln som sitter vid vindsfönstret är orsaken till att vi inte kunnat riva än, vi väntar på att det ska bli flyttat. 

Hoppas på att kunna visa några bilder på grunden i nästa inlägg! :)

Uppdatering!

Det börjar äntligen lossna lite med rivandet och byggandet! De få gånger vi haft tid och lust att åka till huset tidigare under våren har vi mest hållit på och flyttat ut tegelstenar från huset, packat dem på lastpallar och fraktat iväg. Ett tråkigt och drygt arbete. En våning är tömd men nedervåningen är full med stenar den med, men nu får de ligga där och vänta ett tag medan vi gör lite roligare grejer.

Häromdagen revs utbyggnaden/farstukvisten (eller Näsan som den också kallats) äntligen! Den har satt stopp för mycket känns det som, bland annat har den varit i vägen för att kunna köra med någon traktor nära husets framsida, det är nämligen en mur (svårt att förklara) runt huset på framsidan och den tillsammans med "näsan" och att huset ligger i en backe bidrar till att försvåra i vårt rivande. 

Här drar pappa upp en del av utbyggnaden med traktorn. 

Och såhär ser huset ut nu! "Bara" taket kvar (okej, lite städning ska nog också till) innan vi ÄNTLIGEN kan timra ned och ta hem huset! 

Korta dagar

Den här tiden på året blir ju timmarna med dagsljus så väldigt få så väldigt snabbt, men en del har vi i alla fall fått gjort och börjat på med den senaste veckan. Timret är nu märkt och det är bara att hoppas på att lapparna sitter kvar och att det känns lika begripligt när allt ska sättas ihop igen. Vi har använt "lappar" som vi klippt från golvvärmeplåtar och skrivit med spritpenna. Vår tanke är ju att det inte ska dröja flera år innan stommen sätts upp igen men det känns ju ändå lite läskigt att tänka på hur bra märkningen och framförallt timret kommer klara sig under vintern och så länge det nu kommer bli liggande!

En mycket suddig mobilbild från märkningen. Om någon som genomfört liknande projekt reagerar på metoden vi använt när vi märkt, skriv gärna en kommentar om hur vi borde göra istället. Det finns fortfarande tid att göra om ifall det skulle behövas. Vi har en stanssats som vi kan använda om ni till exempel tror att spritpennan kommer blekna..

Vi har också rensat upp en hel del runt huset så att man kan komma åt att riva. Det blir mycket skräp trots att det känns som om vi har tagit reda på och sparat så mycket. 

Nedmontering av kakelugnen

I vårt hus hade det tidigare funnits minst fyra kakelugnar men när vi köpte det fanns bara en kvar. På ett sätt känns det lite skönt att inte behöva riva och förvara (det blir en del bananlådor!) flera stycken även om man ju hade kunnat sälja dem och få lite extra i byggkassan. Vi kommer inte behöva så många i det nya huset utan en för mysfaktor och vid behov extra värmekälla på vintern räcker väldigt bra.

Såhär såg den ut före rivning. En väldigt fin modell som känns klassisk och passar bra in med hur vi har tänkt inreda i vardagsrummet där den ska stå. Det fattas tråkigt nog en bit av kransen längst ned, så det kommer vi behöva försöka fixa på något sätt.

Det var i våras någon gång som jag efter lite gruvande gjorde slag i saken och märkte upp kakelugnen och rev den, efter att ha läst Värmen i gamla hus av Göran Gudmundsson och på olika forum hur folk hade gjort.

Första biten borta!! Det var väldigt spännande när den väl lossnade efter några minuters ruckande, kransbitarna längst upp är ganska tunga så det är ett under att jag kunde klättra ned med dem utan att tappa dem, haha!

En bra bit på vägen! Jag märkte bitarna med frystejp och spritpenna, hittills verkar det vara ett bra sätt, ingen tejpbit hade åkt av när kaklen packades ned i bananlådorna.

Här ligger den (nästan hela) på golvet. Som ni ser hade en del kakel spruckit, mest där krokar suttit och från hålen där man fäst stålbågarna som satt mellan lagren. Det ska gå bra att sätta upp ugnen ändå och tydligen går det att dölja sprickorna så den ser hel och fin ut igen.

Uppdatering några månader senare..

Nu har det ju hux flux gått några månader sedan senaste inlägget igen, men vi kör på med bloggandet igen och hoppas på bättring, haha! Fick en fin kommentar av min syster att det var dags att skärpa mig med uppdateringar och ja det är faktiskt mycket som händer med rivningen nu, sommaren var ju så otroligt varm så under flera veckor GICK det verkligen inte att göra något kroppsarbete. Att jag dessutom ser ut som på bilden nedan (detta var för några veckor sedan) bidrar också till att rivningen går lite långsammare och det blir mycket tankar på allt spännande som snart ska hända. 

En liten bild på förvaringsplatsen där det mesta ska få ligga och vänta på att målas om och sättas tillbaka när huset kommit upp på sin nya plats.

Senaste veckans projekt, som nog kommer uppta denna vecka också, har varit att riva muren. Vi skickade först upp min pappa som är duktig att stå på tak (han hade såklart säkerhetslina, huset är så otroligt högt även om det kanske inte ser ut så på bilderna) för att börja riva själva skorstenen.

Sedan fortsatte jag med knackandet nedåt. Helt lagom syssla när man är i åttonde månaden. Som ni ser har muraren smetat på något slags skydd även på insidan av muren så de flesta stenar har klarat sig riktigt bra och vi kommer spara många av dem och använda igen.

Igår hade vi kommit ungefär såhär långt med rivandet när det blev för mörkt för att fortsätta. Blir ju snart väldigt få timmar av dagsljus och elen till huset är kapad för länge sen. Från stallet på gården kanske man borde dra någon lång skarvsladd för att kunna ha någon strålkastare..

Mina föräldrar hjälpte till att lasta stenarna på pallar, det blir nog minst tio pallar innan vi fått bort allt!

Sågspån och grus

Det som husrivningen kretsat mest kring den senaste månaden har varit sågspån. Mellan varje våning (två och en vind) och även i de väggar som inte är timmerväggar, ligger 20-30 cm sågspån som vi inte riktigt visste hur vi skulle handskas med. Googlade såklart lite på hur folk hade gjort och E (min man) var ganska inne på att suga bort allt med någon spånsug. Men till slut fick vi inse att det bästa och billigaste ändå var att skyffla det i säckar. Eftersom det skulle bli rätt mycket arbete att göra detta tänkte vi att det är väl lika bra att inte slänga spånet, som faktiskt är extremt rent och råttskitsfritt, utan använda det till isolering mellan våningarna när vi bygger upp det igen.

Vindsgolvet tömde vi genom att göra ett hål och skyffla ned allt till nästa våning, sedan stoppade vi högen i säckar. Det hade säkert kunnat göras på ett smidigare sätt men det funkade bra och ca 70-80 säckar är nu fyllda och ska flyttas bort för förvaring i ladugården bredvid.

Jag nämnde ju i förra inlägget att en del hänt på nya tomten också och det är denna, i mina ögon, gudomliga väg som har grovbutits över hygget upp dit där vårt hus ska stå! Vi fick veta av han som gräver åt oss att det är bäst om vi väntar över vintern innan vi gjuter för grunden och timrar upp huset eftersom kylan och snön kommer stabilisera där huset ska stå. Vi hade ju i vår iver tänkt timra upp det i år men det känns viktigare att inte huset åker nedför backen åtminstone de närmsta 100 åren. Därför tar vi det nu lite lugnare med rivandet också. Men ned ska huset och timret ska helst ligga uppe på tomten under ett skyddande tak innan snön kommer, redo att sättas upp så fort som möjligt nästa år.