"Vad långt ni har kommit!"

Meningen i rubriken och liknande får jag höra mest varje dag nu från folk som noterat att huset numera är ett minne blott på platsen det stod. Det är så roligt att folk är intresserade och liksom hejar på oss i arbetet, själv tänker man så mycket framåt att man glömmer bort att se bakåt och på hur mycket som faktiskt har hänt både hittills i år och särskilt den senaste månaden! 

Ja, det är väl dags för den månatliga bildkavalkaden och tro det eller ej, det är inte bara rivningsbilder den här gången (!!!)

Jag passade på att ta en lite konstnärligare bild på när sista stocken revs av mina tappra timmermän! Passande nog betyder tydligen blåklocka "följ ditt hjärtas röst" på blomspråket.

Eftersom vårt hus byggs upp på vad som varit kalhygge i några år finns det massvis med smultron kring gården, stora smultron! Jag har nog aldrig fått ihop så jag kunnat äta en skål med smultron förut. Det finns även massor med blåbär, lingon och vildhallon som verkar trivas bra och bli stora de med. Två svartvinbärsbuskar som väl fåglar råkat plantera har jag också hittat, mycket välkommet!

Härom veckan åkte jag och en kompis med våra jämnåriga små till Graninge bruk för att gå på den stora, välsorterade loppisen och antikhandeln där. Det var så otroligt vackra byggnader och det fanns  så mycket fint att det till slut inte blev någonting köpt för någon av oss, haha! Vi fikade på en filt och hade en liten sightseeing runt i Graninge så resan var absolut inte förgäves trots bristen på loppisköp.

På gården börjar det dra ihop sig till husbygge, grundstenarna har kommit på plats, det gäller bara att pussla ihop dem..

Här lastas stenar av! Tur att det finns starka och händiga maskiner att jobba med nu för tiden.

Eftersom gården där huset stod var så krånglig har det varit svårt att komma på hur vi skulle få hem de långa stockarna. Det var för svårt för timmerbilar att ta sig dit och att lasta på där men som tur var fick vi tag på en jättelång traktorvagn så vi äntligen kunde få hem de längsta stockarna!

Mina föräldrars gård är nu full med högar som består av deras dotters hus! Här ligger kortare stockar som togs hem tidigare. På bilden syns också markisolering och några avloppsrör som ska grävas ner och vänta på bättre tider.

Inom några dagar får jag nog mer att visa!

En vacker dag

Idag har varit en fin dag både vädermässigt och husbyggsmässigt. Idag kom nämligen bygglovet som blev beviljat och jag traskade upp till gårdsplanen som håller på att växa fram däruppe på berget. 

Är så väldigt glad att marken vi valt ut visade sig vara helt ultimat för att bygga på. Sten och grus. På bilden syns att det är aningen blött vilket beror på en myr längre upp i skogen, det kommer åtgärdas genom att vi dikar ur ovanför gården så får det rinna ned bredvid vägen och vidare ned till älven (man skymtar älven ytterst lite på översta fotot ovan men den syns fint där den ringlar fram när man är på plats).

Sågspån och grus

Det som husrivningen kretsat mest kring den senaste månaden har varit sågspån. Mellan varje våning (två och en vind) och även i de väggar som inte är timmerväggar, ligger 20-30 cm sågspån som vi inte riktigt visste hur vi skulle handskas med. Googlade såklart lite på hur folk hade gjort och E (min man) var ganska inne på att suga bort allt med någon spånsug. Men till slut fick vi inse att det bästa och billigaste ändå var att skyffla det i säckar. Eftersom det skulle bli rätt mycket arbete att göra detta tänkte vi att det är väl lika bra att inte slänga spånet, som faktiskt är extremt rent och råttskitsfritt, utan använda det till isolering mellan våningarna när vi bygger upp det igen.

Vindsgolvet tömde vi genom att göra ett hål och skyffla ned allt till nästa våning, sedan stoppade vi högen i säckar. Det hade säkert kunnat göras på ett smidigare sätt men det funkade bra och ca 70-80 säckar är nu fyllda och ska flyttas bort för förvaring i ladugården bredvid.

Jag nämnde ju i förra inlägget att en del hänt på nya tomten också och det är denna, i mina ögon, gudomliga väg som har grovbutits över hygget upp dit där vårt hus ska stå! Vi fick veta av han som gräver åt oss att det är bäst om vi väntar över vintern innan vi gjuter för grunden och timrar upp huset eftersom kylan och snön kommer stabilisera där huset ska stå. Vi hade ju i vår iver tänkt timra upp det i år men det känns viktigare att inte huset åker nedför backen åtminstone de närmsta 100 åren. Därför tar vi det nu lite lugnare med rivandet också. Men ned ska huset och timret ska helst ligga uppe på tomten under ett skyddande tak innan snön kommer, redo att sättas upp så fort som möjligt nästa år.