Stenig bildkavalkad i september

Blogguppdateringens stund är kommen. Det här inlägget kommer mest innehålla massa (nästan likadana?) bilder på stengrunden under uppbyggnad. Det tog mycket tid, var otroligt varmt några av dagarna och framförallt var det tungt arbete men årets (och livets) hjältar är E och pappa som kämpat på, kvällar och lediga dagar, tillsammans med pappas gamla gårdstraktor och ett järnspett och fått till i mina ögon något av det finaste jag sett :)

Här är första hörnstenen på väg till sin plats. 

Några stenar kunde lyftas med timmervagnen men de flesta var så tunga så de fick fraktas med kedjor eller gafflarna på traktorn. I mellanrummet som syns på bilden ska en lucka byggas så man kan komma in i krypgrunden.

En bra bit på väg! Man blir ödmjuk inför de stenarbetare som bearbetat stenarna för mer än 100 år sedan så de blivit så raka och fina (åtminstone på en sida...)

Rakt och fint! De har använt ett avvägningsinstrument för att se till att stenarna ligger helt i våg.

Färdigt! Som ni ser har de lämnat små mellanrum mellan stenarna på varje sida. Där ska vi mura in ventiler. Först var vi inne på att försöka såga i stenen och göra riktiga luckor men vi kände att vi får kompromissa och att en liten remsa med betong förhoppningsvis inte kommer störa så mycket.

Tog en bild uppifrån för att få med lite utsikt också.. Jag tror ni kan förstå att man längtar efter att få vakna och få dricka morgonkaffet till den här utsikten i framtiden! Det går inte att fånga på bild hur fint det är däruppe och varje gång jag kommer dit känner jag ett sådant lugn och känner mig redan som hemma. :)

Nu hoppas vi på en lång, torr höst innan snön kommer så kommer vi förhoppningsvis kunna nå vårt mål att ha tak på huset innan vintern.

"Vad långt ni har kommit!"

Meningen i rubriken och liknande får jag höra mest varje dag nu från folk som noterat att huset numera är ett minne blott på platsen det stod. Det är så roligt att folk är intresserade och liksom hejar på oss i arbetet, själv tänker man så mycket framåt att man glömmer bort att se bakåt och på hur mycket som faktiskt har hänt både hittills i år och särskilt den senaste månaden! 

Ja, det är väl dags för den månatliga bildkavalkaden och tro det eller ej, det är inte bara rivningsbilder den här gången (!!!)

Jag passade på att ta en lite konstnärligare bild på när sista stocken revs av mina tappra timmermän! Passande nog betyder tydligen blåklocka "följ ditt hjärtas röst" på blomspråket.

Eftersom vårt hus byggs upp på vad som varit kalhygge i några år finns det massvis med smultron kring gården, stora smultron! Jag har nog aldrig fått ihop så jag kunnat äta en skål med smultron förut. Det finns även massor med blåbär, lingon och vildhallon som verkar trivas bra och bli stora de med. Två svartvinbärsbuskar som väl fåglar råkat plantera har jag också hittat, mycket välkommet!

Härom veckan åkte jag och en kompis med våra jämnåriga små till Graninge bruk för att gå på den stora, välsorterade loppisen och antikhandeln där. Det var så otroligt vackra byggnader och det fanns  så mycket fint att det till slut inte blev någonting köpt för någon av oss, haha! Vi fikade på en filt och hade en liten sightseeing runt i Graninge så resan var absolut inte förgäves trots bristen på loppisköp.

På gården börjar det dra ihop sig till husbygge, grundstenarna har kommit på plats, det gäller bara att pussla ihop dem..

Här lastas stenar av! Tur att det finns starka och händiga maskiner att jobba med nu för tiden.

Eftersom gården där huset stod var så krånglig har det varit svårt att komma på hur vi skulle få hem de långa stockarna. Det var för svårt för timmerbilar att ta sig dit och att lasta på där men som tur var fick vi tag på en jättelång traktorvagn så vi äntligen kunde få hem de längsta stockarna!

Mina föräldrars gård är nu full med högar som består av deras dotters hus! Här ligger kortare stockar som togs hem tidigare. På bilden syns också markisolering och några avloppsrör som ska grävas ner och vänta på bättre tider.

Inom några dagar får jag nog mer att visa!

Mera timmer och balkonghäng

E, min pappa och min farbror jobbar på! Röd-bruna färgen avslöjar hur högt huset varit innan de byggde på en våning till på 1890-talet.

Sakta men säkert plockas huset nu ned. Det är faktiskt med en del blandade känslor från mitt håll. Det här har vi ju arbetat mot ett år nu så självklart är det en stor känsla av "äntligen!!" men dels känns det tråkigt att jag inte kan hjälpa till så mycket just nu i det här (förhoppningsvis) allra tyngsta skedet av hela projektet då jag är hemma med lilla sonen och dessutom inte är extremt stark (Även om bärandet av en viss liten 10-kilosklump nog tvingat fram några biceps och triceps här och där!) och dessutom känns det lite sorgligt att vi snart inte kommer springa runt där och greja längre, jag hade ju som vant mig vid det nu.
Det börjar kännas "på riktigt" nu för mig, det kommer verkligen bli ett hus för oss därhemma! Jag har ägnat ungefär två år till att planera, drömma och fantisera om huset så i mitt huvud finns en relativt klar bild av huset, som att det redan står däruppe på berget och egentligen bor vi där. Men allt som oftast kommer ju verkligheten ifatt och man inser att det är låångt kvar innan vi är där. Och efter ett års rivande och slit, när man då vill se resultatet av arbetet, ja då finns där ingenting att se! En konstig period just nu, lite mittemellan känns det. Får hoppas den blir kort och uppbyggnationen kan börja så fort som möjligt, kommer kännas hur stort som helst att se huset resa sig igen!

Jag och lillen har fixat lite mysigt ute på balkongen i lägenheten åtminstone, nån nytta ska väl vi också göra? 

Jag har även målat kaklet i köket i lägenheten! Ett lagomt litet projekt när det kliar i fingrarna av inrednings-/renoveringslusta. Vi har ju sagt att vi inte ska lägga pengar på att fixa något här i lägenheten men det dassiga, brunblommiga kökskaklet var helt enkelt för fult för att få vara kvar..

 En till bild från lägenheten. Det är ganska fint här ändå, vissa stunder. Bruna golvmattan är inte min favorit men det finns andra fina gamla detaljer i lägenheten som väger upp de fula. Kanske visar mer en dag. (Notera tvätten som hänger på tork i vardagsrummet.. längtan är stark till tvättstugan som vi förhoppningsvis ska klämma in någonstans i huset, eller ännu bättre, att få hänga tvätten ute på gräsmattan!)

Långsamma framsteg

Idag känns det äntligen som att det kanske kan börja dra igång ett lite snabbare tempo i husbyggandet. Hade ett bra möte med byggnadsnämnden och vår kontrollansvarige och det verkar som att det kan bli en lösning på ett problem som hindrat nedrivandet av timmerstommen i snart en månad.

Lägger väl in några tråkiga rivningsbilder ännu en gång då! Hoppas på att snart få börja visa lite framsteg här på bloggen och inte bara "förstörelse".. Men snart är vi nog på väg åt rätt håll. Det känns lite som att den här väldigt långa perioden, över ett år, av rivande varit som ett test för att se om vi verkligen orkar hålla ut med drömmen. Det kommer säkert kännas tungt ibland under uppbyggnaden också men det måste ju bara vara roligare att bygga upp något jämfört med att riva något!  

För några veckor sedan rök taket också!

Det var så häftigt att klättra upp på vinden och komma UT. Jag hade inte varit med och rivit men kände att jag ville dit och se vad som hade hänt och fotade lite.

Där har vi det...elskåpet och kabeln som sitter vid vindsfönstret är orsaken till att vi inte kunnat riva än, vi väntar på att det ska bli flyttat. 

Hoppas på att kunna visa några bilder på grunden i nästa inlägg! :)

Uppdatering!

Det börjar äntligen lossna lite med rivandet och byggandet! De få gånger vi haft tid och lust att åka till huset tidigare under våren har vi mest hållit på och flyttat ut tegelstenar från huset, packat dem på lastpallar och fraktat iväg. Ett tråkigt och drygt arbete. En våning är tömd men nedervåningen är full med stenar den med, men nu får de ligga där och vänta ett tag medan vi gör lite roligare grejer.

Häromdagen revs utbyggnaden/farstukvisten (eller Näsan som den också kallats) äntligen! Den har satt stopp för mycket känns det som, bland annat har den varit i vägen för att kunna köra med någon traktor nära husets framsida, det är nämligen en mur (svårt att förklara) runt huset på framsidan och den tillsammans med "näsan" och att huset ligger i en backe bidrar till att försvåra i vårt rivande. 

Här drar pappa upp en del av utbyggnaden med traktorn. 

Och såhär ser huset ut nu! "Bara" taket kvar (okej, lite städning ska nog också till) innan vi ÄNTLIGEN kan timra ned och ta hem huset! 

Vinterns sista månad

Nu är snart vintern över och dagarna blir bara längre och längre vilket känns så väldigt bra tycker jag. Visst tycker jag om vintern och snön men just nu vill jag bara ha vår och ljus! 

Svärmor som varit i Sverige och hälsat på oss gjorde (bland mycket annat gott) världens godaste inlagda grönsaker som passar att äta som tillbehör till det mesta. Efter några dagar har rödkålen gjort att allt är starkt rosa så det blir även en härlig färgklick på tallriken.

Våren gör att jag får lust att köpa tulpaner mest var och varannan dag.. På alla hjärtans dag såg jag att mitt rosa ljus hade exakt samma färg som tulpanerna. Vi åt därför frukost med tänt ljus, det och de röda rosorna från mannen var nog så romantiskt det blev den dagen :)

Lille gullungen våran som redan är en så rolig, social liten person och vill vara med och titta på allt vi håller på med.

Nytt liv, nytt år

Nu är jag här och skriver igen! Det blev ett ganska långt uppehåll med husrivandet/-byggandet och det mesta i livet faktiskt på grund av att all vår uppmärksamhet i några månader har gått till det nya lilla tillskottet i familjen som kom 29 november, lille Adar.

Här var han bara någon dag gammal.

Nu är han snart två månader och växer så det knakar! En sån underbar, go och (oftast) glad liten kille som gjort oss till en riktig liten familj!

Men nu när vi är tre i familjen känns längtan efter huset ännu starkare, vi vill ju att han ska växa upp där. Nu börjar vinterns mörker släppa en aning och dagarna blir längre vilket också gör att det börjar klia lite i fingrarna efter att komma igång med bygget! Då kommer det ju självklart fler och roligare inlägg här också :)

Jag hoppas verkligen och tror och vet att 2015 kommer föra oss betydligt mycket närmare inflyttning!